I don't want the world to see me, cause I don't think that they'll undestand.

Tänk om dygnet hade haft fler timmar, eller om jag inte hade behövt så många timmar sömn, först då hade jag känt att jag hade hunnit med allt det jag försöker få gjort på en och samma dag. Jag kan känna mig stressad över att inte hinna med även de allra minsta sakerna i vardagen.

Egentligen så vet jag att det inte har med dygnets timmar att göra utan med mig själv. Jag behöver jobba med mig själv och försöka stressa ner, men det är svårt när det har hänt mer det senaste året än vad det har gjort hittills i hela mitt liv.

Det senaste året har varit en madröm - ett rent helvete. Maktlöshet är det jag känt. En stark maktlöshet och med den en stor oförmåga att ha kontroll över vad som händer och sker. Under det senaste året har även känslan av att inte kunna förutse och att vara ovetande satt djupa sår i mig.

Jag kommer inte kunna bli hel igen, det är ett stort tomrum inom mig.
Mamma du fattas mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0