Redovisningen i onsdags av examensarbetet gick bra, nu väntar en härlig sommar utan jobb eller plugg - skönt. Denna sommaren är så efterlängtad och om en månad så befinner jag mig i det stora landet.

Det är verkligen blandade känslor nu, jag skulle kunna ge vad som helst för att mamma skulle vara kvar här hos oss. Livet är orättvist och jag kämpar var dag med att förstå att mamma inte kommer tillbaka.

Det händer ständigt saker i livet som får en till att börja tvivla, tvivla om det är värt det, om det är värt att kämpa för. Livet förändras och det är många gånger riktigt smärtsamt. Att försöka gå vidare är så mycket svårare än vad människor säger. Det pratas för lite om smärtan.

När man befinner sig i en kris så inser man att det är oerhört viktigt att omringa sig med människor som förstår en och som man älskar. När en sådan viktig människa försvinner ur ens liv så raserar det som man har byggt upp.

Tänk om det hade funnits en bok som beskriver tillvägagångssättet för att ta sig upp på benen igen, vad det hade underlättat. Vad jag har lärt mig så har alla människor olika tillvägagångssätt och det blir upp till var och en att ta reda på sitt sätt att finna sin väg.

Att finna sin väg kan nog vara livets stora gåta, hur vet man vilken väg man ska ta? Jag är inte där riktigt än, jag vandrar runt i dimman och vet inte åt vilket håll jag ska gå. Men med mamma i själen, familjen i hjärtat, vännerna bakom mig och Daniel i handen så hoppas jag att jag finner min rätta väg.

♥