Tro, hopp och tvivel.


Tänk att det faktiskt går att må psykiskt bättre genom att börja tänka annorlunda. Jag trodde att det bara var något som folk sa men nu är jag inte längre lika skeptisk - mycket sitter i huvudet så att säga. Anledningen till att det har tagit sådan lång tid för mig att komma till insikt med det har nog dels varit på grund av den ständiga stress jag känt inom mig.

Mammas bortgång har satt många djupa spår i mig och en av de värsta känslorna jag känt och känner fortfarande är maktlöshet. Jag kan ingenting göra för att någonsin få mamma tillbaka - det sliter upp hjärtat! Det jag gör för att kunna fortsätta att leva är att jag bär med mig mamma överallt och i allt jag gör. Jag pratar till henne, jag gråter för henne och det går inte med ord att beskriva hur mycket jag saknar henne.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0