Det är en sådan där kväll igen...
Det har nästan gått 15 månader sedan mamma somnade in. Hon lämnade oss efter en turbulent tid på 9 månader, en tid där vi pendlade mellan hopp och förtvivlan varje dag. Jag minns fortfarande tydligt när mamma ringde mig från akuten på Mölndal. Hon hade svårt med att andas och fick åka med ambulans in till sjukhuset där de röntgade hennes lungor. Plåtarna visade en fläck i höger lunga. Läkarna ville inte uttala sig mer förrän fler tester hade gjorts och gav därför mamma en remiss till en lungspecialist.Mamma lät uppriven i telefon, det var precis som om hon redan visste vad det var. Att det var det vi alla fruktade för. Mamma stod nere vid entrén när hon ringde mig och jag hörde att hon pratade med en kvinna i bakgrunden, det var en kvinna som frågade om mamma hade eld. Jag hörde att hon gav bort hela sitt paket med cigaretter, hon sa att läkaren hade hittat något i hennes lunga och att hon skulle sluta. Sluta med en gång.
Det var sista gången mamma rökte. I hela nio månader var hon helt rökfri och jag var så stolt - det var vi alla och jag minns att vi firade varje rökfri månad. Jag älskar dig mamma.
♥
"Unable are the loved to die. For love is immortality." Emily Dickinson
Rätt in i hjärtat jag kommer ihåg den dan så väl när vi satt på akuten och mamma hade så svårt med andningen och svaret från läkaren var ymligt! Älskade mamma <3
Beklagar<3 Var inte rädd att tänka på din mamma, det ska du göra. Var inte rädd att prata om henne heller, det kommer bara göra er starkare och har lättare att ta sorgen.
Gu vad hemskt, men känner som tjejen där innan. Var inte rädd för att tänka på henne, det gör dig ledsen men ju starkare blir du! Min förrekille förlorade också sin pappa som liten och vi pratade mycket om honom tillsammans, kollade på bilder och videor med honom! Det kändes bättre för honom då!
Fast jag kan ju aldrig i hela mitt liv veta hur det känns eftersom jag har både mina föräldrar i livet vilket jag är väldigt glad för. Kram på dig :)
Det var så lite så, jag blir rörd utav allt de du skriver och jag kan bara tänka mig hur hemskt det är för dig, att vara i din situation just nu! :(
Men var stakt, de behöver du verkligen vara!
Svar; Åh tack så jätte mycket, så jag jag blir. Jag hoppas att du fortsätter att läsa den! Detsamma :)
Kramisar!
