Mitt hjärta blöder.

När ska jag lära mig att leva utan mamma vid livet? Det är nu lite mer än två år sedan mamma gick bort allt för tidigt i cancer bara 48 år gammal men en del dagar känns det som att det var igår. Jag vet inte om det har att göra med att vi närmar oss julen men det känns som om att allt rivs upp igen. Alla minnen och känslor - sorgen är outhärdlig. 

Jag var iväg för en liten stund sedan och handlade en stor vacker vinterkrans. En sådan fin med dekorationer - kottar, ljung och fina vita rosor. Köpte även en bunt med granris och ett stort gravljus. Tanken var att jag skulle ta bilen bort till kyrkogården där mamma ligger för att göra det fint. När jag stegade ut ur affären och satte mig i bilen kom det en våg med känslor över mig. Jag kände att jag inte klarade av den där "lätta" uppgiften - och framförallt inte ensam. Därför bestämde jag mig för att åka tillbaka hem, förvara kransen och riset på balkongen, invänta min sambo och tillsammans åka bort till graven imorgon. 

Jag saknar mamma i nästan allting jag gör, till och med i vardaliga saker som att gå och handla på Ica eftersom vi gjorde det tillsammans när hon för tre år sedan flyttade lite närmare mig och min sambo. Visst är det så att jag med tiden har börjat kunna glädjas åt minnen och lärt mig att hantera sorgen men jag har fortfarande dagar då jag inte alls lyckas kontrollera känslorna. Dem dagarna förstår jag att jag behöver ha och att jag kommer att ha under en lång tid framöver - i resten av mitt liv. 

Jag kan dock fortfarande inte acceptera att MIN mamma inte finns i livet längre. Hon som älskade livet och familjen mer än någonting annat. Hon som alltid var glad och lyste upp min tillvaro. Mamma jag älskar dig och saknar dig något otroligt mycket. ♥

12:e oktober 2009

I onsdags var det den 12:e oktober och med det två år sedan mamma somnade in och lämnade jorden. Det är viktigt för mig att inte säga att hon lämnade oss, för jag känner att hon är närvarande i allt, hon finns fortfarande här för oss.

Jag har inte varit mig lik de senaste dagarna och kanske har det att göra med att jag har färdats tillbaka till all den smärta som vi upplevde för två år sedan. Smärtan finns kvar inom mig och vissa tider slår den tillbaka riktigt hårt.

Två år känns som en lång tid men känslorna och smärtan träffar mig fortfarande lika hårt. Jag är inte densamma längre och så kommer det alltid att vara. Jag saknar mamma oerhört mycket, jag saknar de små sakerna som att kunna ringa henne närsomhelst och framförallt att kunna höra hennes röst. Minns jag hur hon låter? Jag skulle vilja slänga mina armar omkring henne, krama henne hårt - och inte släppa taget. Mamma jag älskar dig och saknar dig. ♥

Världens bästa mamma.

I söndags skulle min mamma ha fyllt 50 år. Jag minns hur jag och min syster för fyra år sedan pratade om att det hade varit roligt att ge mamma en utomlandssemester med hela familjen i 50-årspresent. Mamma älskade att resa och kunde ligga i solstolen en hel dag utan problem. Det var den bästa presenten.

För snart två år sedan (12:e oktober 2009) gick mamma bort i cancer. Resan blev aldrig av istället samlade vi nära och kära här hemma. Vi åkte tillsammans bort till mammas grav, satte rosor och tände ljus. Stod där länge och kände hur känslorna välde fram. Det är ofattbart att snart två år har passerat.

Jag känner mammas närvaro varje dag och det känns som att hon är med mig i allt jag gör. Jag hade kunnat ge vad som helst för att få åka på den där solsemestern med min underbara mamma - jag saknar dig. ♥

Morsdag.


Mamma idag är det din dag. Saknaden efter dig gör ont i hjärtat och i hela kroppen. Jag älskar dig mamma. ♥

More than words.

Sedan december månad har jag haft en canon i min ägo men jag har fortfarande inte lärt mig att bära med mig den. Idag var vi på treårskalas för min underbara systerdotter och jag glömde kameran hemma på hallbyrån, därmed har jag inga bilder att bjuda på. Jag ska bli bättre på det.

Solen skiner ute och känslan av att kunna gå i endast vårjacka är helt underbart. Dagar som de här saknar jag mamma extra mycket. Dels för att det är riktigt fint väder ute vilket mamma älskade men sedan också för att vi har spenderat mycket tid hos syster i helgen och mamma älskade sina barnbarn över allt annat. Jag kan inte förklara känslan av att inte ha henne i livet - här med oss. Saknar henne verkligen mer än vad ord kan beskriva. ♥

Saknaden är stor.

Jag har insett att jag inte skriver mycket om mamma vilket är märkligt eftersom det var avsikten med bloggen från första början. Anledningen till varför det har blivit på det viset tror jag mest beror på att jag har hittat andra sätt att hantera min sorg på. En del dagar känner jag dock att jag behöver skriva av mig och få ur mig mina känslor, vilket jag har gjort i en privat dagbok. Jag kommer dock aldrig ifrån känslan av ensamhet trots att vi är flera i samma stora sorg. Det är svårt att förklara på något vis men kanske kan det ha med att vi alla hanterar sorgen på olika sätt?

Det finns dagar då jag inte orkar med vardagen och dagar då jag tvivlar på nuet. Mammas bortgång har tvingat mig till att vara stark och till att mogna vilket har gett mig ett helt nytt perspektiv på livet. Jag är oerhört tacksam över att jag känner mammas närvaro i allt jag gör. Jag älskar dig. ♥

Runt min handled.



Tidigare idag berättade jag att jag har fixat en sak som jag länge har velat. Jag tog med mig mammas klocka till klockaffären nere i byn och bytte batteri samt kortade av armlänken något. Visst är det märkligt att en sak som en klocka kan betyda så oerhört mycket för en och väcka minnen? Dagarna går och livet rullar på utan mamma här vilket fortfarande är ofattbart, jag förstår inte hur jag orkar. Jag får höra från människor omkring mig att jag är stark. Stark? De vet inte hur maktlös och skör jag känner mig innuti. Jag önskar jag vore starkare, för att få livet på benen igen. ♥

Hard times.



Jag har de senaste dagarna inte mått speciellt bra. Jag är inne i en svacka igen då jag ständigt går runt och tänker på mamma och inte kan hejda tårarna. Med tiden har jag insett att jag för alltid kommer att ha sådana dagar - att jag behöver ha sådana dagar. Det är över ett år sedan mamma gick bort i lungcancer och eftersom hon var allt för mig så var det som att min grundpelare försvann och jag föll ihop. Allt var svårt till en början, även mindre saker som att jag inte kunde ta upp telefonen och ringa henne. Nu för tiden har jag insett att jag lever vidare men sorgen känns fortfarande enormt stor och tomheten är det värsta. Jag har en känsla av att hon fortfarande är med mig men jag hade kunnat göra vadsomhelst för att få tillbaka henne. Mamma älskade livet och hon blev bara 49 år - det är inte rättvist. 

Jag är väldigt tacksam över mina fina vänner, vi spenderade dagen i Göteborg igår med lunch, shopping och fika. Efter tuffa dagar behöver jag sysselsätta mig och göra saker som får mig att uppskatta livet. Nu blir det helgbrunch med min käraste. ♥

Det är en sådan där kväll igen...


Vi har haft en väldigt mysig eftermiddag hemma hos syster och hennes familj i Mölndal med middag och julklappsutdelning. Älskling har gått över till Tim för en hockeykväll och jag har en sådan där kväll, jag tänker på mamma hela tiden och kan inte koppla av. Jag saknar henne så.

Det har nästan gått 15 månader sedan mamma somnade in. Hon lämnade oss efter en turbulent tid på 9 månader, en tid där vi pendlade mellan hopp och förtvivlan varje dag. Jag minns fortfarande tydligt när mamma ringde mig från akuten på Mölndal. Hon hade svårt med att andas och fick åka med ambulans in till sjukhuset där de röntgade hennes lungor. Plåtarna visade en fläck i höger lunga. Läkarna ville inte uttala sig mer förrän fler tester hade gjorts och gav därför mamma en remiss till en lungspecialist.Mamma lät uppriven i telefon, det var precis som om hon redan visste vad det var. Att det var det vi alla fruktade för. Mamma stod nere vid entrén när hon ringde mig och jag hörde att hon pratade med en kvinna i bakgrunden, det var en kvinna som frågade om mamma hade eld. Jag hörde att hon gav bort hela sitt paket med cigaretter, hon sa att läkaren hade hittat något i hennes lunga och att hon skulle sluta. Sluta med en gång.

Det var sista gången mamma rökte. I hela nio månader var hon helt rökfri och jag var så stolt - det var vi alla och jag minns att vi firade varje rökfri månad. Jag älskar dig mamma.



Man kan bara älska och förlora stort.




Inte många ord.


Jag har inte många ord idag förutom;
Mamma, jag saknar dig något oerhört mycket. Det är inte rättvist att du inte längre är i livet. Vad kan jag göra mer än att gråta? Det är inte många ord som kan beskriva min saknad för dig. Jag älskar dig. ♥

När det är tillräckligt mörkt kan du se stjärnorna.

Jag sitter med en kopp te och läser bloggar - vilket brukar vara det jag gör när jag kommer hem från en dag i skolan. Det slår mig att det faktiskt är riktigt mörkt ute nu, redan klockan fem. Jag är inte jättemycket för snö egentligen, men tänk vad de hade lyst upp nu. Jag kan inte komma ihåg att jag vid tidigare år påverkats så av mörkret som jag gör det här året. Brukar det mörkna så här tidigt på dagarna?  
I lördags kväll promenerade vi bort till kyrkogården och det finns nog ingen annan högtid då det är så många tända lyktor som lyser där. Vackert och kusligt på samma gång. Det var kallt i luften, minusgrader, mörkt och himlen var stjärnklar. Vi tände ett ljus för vår ängel i himlen. Vår stjärna på himlen som lyser klarast av dem alla. 

Mamma jag bär med dig inombords. Jag älskar och saknar dig. ♥

Tro, hopp och tvivel.


Tänk att det faktiskt går att må psykiskt bättre genom att börja tänka annorlunda. Jag trodde att det bara var något som folk sa men nu är jag inte längre lika skeptisk - mycket sitter i huvudet så att säga. Anledningen till att det har tagit sådan lång tid för mig att komma till insikt med det har nog dels varit på grund av den ständiga stress jag känt inom mig.

Mammas bortgång har satt många djupa spår i mig och en av de värsta känslorna jag känt och känner fortfarande är maktlöshet. Jag kan ingenting göra för att någonsin få mamma tillbaka - det sliter upp hjärtat! Det jag gör för att kunna fortsätta att leva är att jag bär med mig mamma överallt och i allt jag gör. Jag pratar till henne, jag gråter för henne och det går inte med ord att beskriva hur mycket jag saknar henne.







Not a day goes by.


Hösten. Den vackra hösten, var en gång den mest underbara tiden på året enligt mig. VAR. Nu förknippas den med sorg, smärta och saknad. Inte en enda dag passerar utan mamma i mina tankar och det är så jag vill ha det men jag önskar bara att jag kunde njuta av hösten som jag en gång gjorde. 


and then the leaves began to change color.



Den vackraste tiden på året har blivit den smärtsammaste. Det är för mig helt obegripligt att det snart har gått ett helt år utan mamma vid min sida. När jag tänker tillbaka känns det som att det var igår hon var här, jag kanske har den känslan på grund av att jag bär med mig mamma var dag överallt vart jag än går. Hon är en sådan stor del av mig och är alltid med mig. Jag saknar dig mamma. ♥

My love.


Du är min ängel.


Mamma idag är det din födelsedag och jag minns hur vi firade dig förra året.

Du var inskriven på Sahlgrenska och vi kom för att fira dig på eftermiddagen. Du låg och vilade när vi kom, du var så trött. Jag hade bakat två äpplekakor, enligt ditt recept, du blev glad men var så trött.
Jag minns att jag tänkte att det kändes som att du inte var närvarande trots att du satt med. Idag, ett år senare, så är du inte närvarande men du är ändå på något vis med. 

Jag bär med mig dig varje dag i resten av mitt liv. Du är min ängel.

Jag älskar och saknar dig. ♥


Att ta sig tillbaka till vardagen.


Mina dagar är tunga. Varje vaken minut återupplever jag alla de känslor och händelser som fyllde mina dagar för ett år sedan. De fyller mina dagar än. Jag vet fortfarande inte hur jag ska bearbeta allt och det slutar med att jag stänger in känslorna och sorgen, tills jag når min bristningsgräns. Jag är där nu. Jag förstår fortfarande inte hur jag kan känna mig ensam i denna sorg när jag vet att det är
många andra som också befinner sig här. Jag upplever att min omgivning går vidare och lever medan jag står still. Jag står och trampar på samma plats. 

Ett år har snart passerat men det har inte gått en enda dag då jag inte har tänkt på mamma. Den senaste veckan har det känts som att jag befinner mig i en bubbla, en bubbla där ingen kan nå mig. Jag kanske upplever det så för att skolan har börjat och livet ska tillbaka till vardagen. Jag kan inte komma tillbaka till vardagen.

Jag har på ett vis accepterat att mamma inte längre lever och anledningen till det är för att jag nu
verkligen känner att hon inte kommer att komma tillbaka fysiskt - men hon är med mig varje dag. Jag känner mig liten som människa i denna stora sorg.

Jag har vid flera tillfällen känt att jag haft två val, antingen att slåss eller att inte slåss. Anledningen till varför jag sitter här idag är för att någonstans på vägen kände jag att livet är inte över för mig. Jag vill fortsätta leva och jag känner att jag har så mycket kvar att uppleva men jag har ett stort sår i mitt hjärta och känner en enorm tomhet och saknad efter mamma som alltid kommer att finnas med mig i precis allt jag gör.

Trots att jag valde att slåss och fortfarande vill uppleva livet så har jag svårt att hitta gnistan i vardagen. Denna eviga rutinmässiga vardag.



it brings back memories.



I två dagar har jag varit i den delen av stan där jag har spenderat den största delen av mitt liv. Jag trivs här trots att saknaden efter mamma blir mer intensiv. Denna stan är full av minnen.

Jag kan alla gator och känner igen folket. Varje gång jag åker hit så känns det som att jag har kommit hem. Idag åkte jag ut till mormors och morfars grav. Det var något som jag och mamma alltid gjorde tillsammans.

Det är sorgligt att vara här samtidigt som jag verkligen kan känna mammas närvaro, för detta är ju vår plats - vår stad. 




Tänk om..

Tänk om jag kunde få höra din röst igen, den som skänker trygghet. 
Tänk om jag kunde få krama dig och känna värme. 
Tänkt om jag kunde få se dig igen och känna lycka.
Tänk om.. 

Jag saknar dig mamma. ♥


Tidigare inlägg
RSS 2.0