Keep on hoping.


Jak & Jil


Gårkvällen var mycket trevlig och väl hemma bäddade jag ner mig i soffan och kollade på bröllopsmiddagen då älsk åkte till casinot.


Jag sover dåligt nu igen. Jag tror att det inte bara har att göra med sorg utan även att resan närmar sig med stormsteg - jag är nervös helt enkelt. Det börjar bli spännande nu.


Idag ska vi ner till Varberg på middag - det var längesen. Nu ska jag in och hoppa på älsk i sängen, det är dax att gå upp.



Livets stora gåta.

Redovisningen i onsdags av examensarbetet gick bra, nu väntar en härlig sommar utan jobb eller plugg - skönt. Denna sommaren är så efterlängtad och om en månad så befinner jag mig i det stora landet.

Det är verkligen blandade känslor nu, jag skulle kunna ge vad som helst för att mamma skulle vara kvar här hos oss. Livet är orättvist och jag kämpar var dag med att förstå att mamma inte kommer tillbaka.

Det händer ständigt saker i livet som får en till att börja tvivla, tvivla om det är värt det, om det är värt att kämpa för. Livet förändras och det är många gånger riktigt smärtsamt. Att försöka gå vidare är så mycket svårare än vad människor säger. Det pratas för lite om smärtan.

När man befinner sig i en kris så inser man att det är oerhört viktigt att omringa sig med människor som förstår en och som man älskar. När en sådan viktig människa försvinner ur ens liv så raserar det som man har byggt upp.

Tänk om det hade funnits en bok som beskriver tillvägagångssättet för att ta sig upp på benen igen, vad det hade underlättat. Vad jag har lärt mig så har alla människor olika tillvägagångssätt och det blir upp till var och en att ta reda på sitt sätt att finna sin väg.

Att finna sin väg kan nog vara livets stora gåta, hur vet man vilken väg man ska ta? Jag är inte där riktigt än, jag vandrar runt i dimman och vet inte åt vilket håll jag ska gå. Men med mamma i själen, familjen i hjärtat, vännerna bakom mig och Daniel i handen så hoppas jag att jag finner min rätta väg.


Kom ta min hand i dimman.

Vad det känns tungt dagar som denna. Det känns som att jag ständigt går runt i en tjock dimma och att jag är alldeles ensam. Ensam om mina tankar och ensam i mina känslor. Hur är det möjligt att känna sig ensam när det finns människor omkring en - det handlar inte om att vara ensam i den bemärkelsen utan att vara ensam till sinne. Det svåra för människor, har jag märkt, är att känna förståelse och att vara öppensinnade. Många tänker enbart på sig själva och pratar mer än vad de lyssnar. Det är sådana människor som suger energi ur en.

Men trots att jag har människor omkring mig som älskar mig och som jag älskar så kan jag inte slå bort min känsla av ensamhet. Den finns ständigt där och gnager hål på mig. Det är egentligen inte så märkligt att jag många gånger väljer att vara ensam eftersom jag känner att jag är den enda som förstår mig själv.

Den här tiden och dessa dagar är egentligen tänkt att vara en tid av lycka. En tid av glädje över examen men för mig är det bara ännu en dag ensam i dimman.


När solen går ner och tar värmen med sig, stannar du kvar hos mig?


My brain has got all messed up and I don't know what to do anymore.



Du springer aldrig ifatt
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är



anybody ever tell you that you gonna learn, trust and respect are two things you must earn



tomhet.


I can't seem to move forward even tough I´m running as fast as I can.



Jag önskar att dygnet hade ett par extra timmar så jag kunde få slippa känna denna ständiga stress så fort jag kliver innanför ytterdörren efter skolan på eftermiddagarna. Så mycket att göra, men så lite tid. STRESS.

Det var allt.
♥ 







På andra sidan jorden, på andra sidan stan..


Eklanda -08


Dagarna passerar förbi riktigt fort, ibland känns det som att jag inte ens hinner med att andas. Denna våren har väckt känslor inom mig som jag inte tidigare har känt. Jag är inte längre mig lik. Saknaden efter mamma är med mig varje dag och vissa dagar är tuffare än andra. Jag kan fortfarande vakna på morgonen och tro att allt bara är en hemsk madröm, men i samma ögonblick som jag sätter mig upp i sängen så inser jag att det inte är en dröm utan verklighet.

Mamma jag saknar dig.

 

 


Här finns så mycket vackert som jag inte kan se.


Grekland -09

Vissa dagar är det väldigt svårt att formulera känslor i ord. Idag är det en sådan dag.
Jag längtar efter att älsk kommer hem. Kärlek är allt jag behöver nu.


Love.


Mixed feelings.



Blandade känslor idag. Har tillbringat större delen utav dagen i skolan tillsammans med Anna och vårt examensarbete. Vi hade handledning men den ledde bara till förvirring så vi bestämde oss för att ta ledigt resten av veckan och samla nya krafter tills på måndag. Då kör vi igen.

Dagarna har börjat kännas tyngre igen. Jag försöker att ta en dag i taget och känna efter hur jag mår så att det inte blir att jag tar på mig för mycket - men det är svårt. Hade jag haft tillgång till bil ikväll så hade jag suttit i ridhuset och kollat på ridlektioner, men istället spenderar jag kvällen hemma själv framför serier, vilket iof inte är helt fel det heller.  

Love. ♥

Jag vill känna pulsen från staden igen, jag har varit nere på gatan och letat efter hurricane.



Gårdagen var fylld av kärlek och nostalgi. Att styra bilen mot Göteborg värmer alltid i hjärtat och minnen sköljer över mig. Det är både smärtsamt och värdefullt på samma gång.

På måndag har det gått sex månader sedan mamma gick bort och det är ofattbart för det känns fortfarande som att det var igår. Varje dag tänker jag på henne - flera gånger om dagen. Hon är med mig i allt jag gör och jag känner hennes närvaro. Det är en stor tröst i denna sorg. Jag har fortfarande svårt för maktlösheten som jag känner, att jag inte kan göra något för att mamma ska komma tillbaka - det är svårt att acceptera.

I love you. ♥

Helt maktlös.



Halva dagen har passerat och jag har knappt kollat på logistik anteckningarna inför tentamen på onsdag. Jag vet inte riktigt hur det är med mig, men detta är bara en av dem där jobbiga dagarna som jag haft så många av den senaste tiden.

En del säger att sorg är en sjukdom och kanske är det så. Jag skulle kunna göra vadsomhelst för att få tillbaka mamma. Vadsomhelst! Den tuffaste tanken att slås med är att jag inte kan göra någonting för att mamma ska komma tillbaka. Inte någonting! Jag har svårt att föreställa mig att jag någonsin kommer att kunna acceptera detta.

Det har gått fem månader, en vecka och tre dagar sedan du gick bort mamma men du är ständigt i mina tankar. Jag saknar dig av hela mitt hjärta. ♥

Try sleeping with a broken heart.



Efter en mycket jobbig natt med dålig sömn så har jag haft en bra dag. Fågelkvitter, en klarblå himmel och en värmande sol är nog nått av det bästa som jag vet. Förmiddagen spenderades i skolan, eftermiddagen med en promenad och sen logistikplugg ute på balkongen i solen och kvällen med kaffe och mer plugg. De två kommande veckorna innefattar tre tentor och två inlämningar! Hektiskt och jag känner stressen rinna över men jag har insett att det gäller att, trots när det är så mycket, faktiskt finna tid till sig själv. Om det så bara vore en kvart om dagen så är det nödvändigt - nu mer än någonsin.

Mamma det gör så ont i hjärtat och saknaden efter dig går inte att jämföra med någonting annat. Jag har inte ännu accepterat att du inte längre är med oss. Det går inte en minut utan att du är i mina tankar. Jag tänker ständigt tillbaka på vackra minnen och kan känna din närvaro. Hur är det möjligt att leva ett liv utan dig?

Jag älskar dig mamma. ♥



Vi fick låna en ängel.


"Du log mot oss en sista gång, du var så lugn som om du redan gett dig av,
du såg på oss att vi var rädda, hur kan man någonsin vara beredd?
Vi fick låna en ängel för en stund, du gav oss allt ett hjärta kan,
du lever kvar i oss... Du togs bort från oss alldeles för tidigt...
Vi fick låna en ängel för en stund."

Vi saknar dig mamma

RSS 2.0