Vinterlandskap.

Jag älskar verkligen hur snön ligger vit över hela byn. Den täcker gräset, hustaken och alla trädens grenar. Himlen är blå och solen strålar reflekterar snön. Det ser rofyllt ut.

Igår när jag satt vid köksbordet och tittade ut igenom fönstret upp mot skogen, då flög två svanar förbi - jag blev förvånad och lycklig på samma gång och jag hoppade till samtidigt som jag gav ifrån mig ett glädjetjut. När jag var liten och vi var och hälsade på vår pappa tog han alltid med oss till sjön för att mata svanarna. Det var höjdpunkten och jag har sedan dess alltid tyckt väldigt mycket om svanar. De är vackra. 

Den här vintern, likaså den förra, har svept över mig med många känslor och minnen. En del är tuffare att hantera än andra men något som jag alltid bär med mig är saknaden efter mamma. Hon känns nära men ändå så långt bort. Jag har alltid älskat julen men sedan mamma gick bort är det lite tufft. Det var till och med jobbigt att för två veckor sedan öppna upp julkartongen för att julpynta och se alla tomtar jag fått av mamma. Ska jag vara ärlig så har en del fått ligga kvar i lådan. Det känns för svårt helt enkelt att ha alla framme. 

Innerst inne vet jag att mamma vill att vi ska leva vidare. Men hur kan man någonsin göra det fullt ut? Det går inte, jag kan inte det. Jag är en annan människa idag än vad jag var när mamma levde. Jag har fått en helt annan uppfattning om saker och ting, jag omprioriterar och jag ser till att de som är mig nära vet om hur mycket jag älskar dem - jag älskar större.



Kommentarer
AnnaIda

KRAM till dig <3

2010-12-09 18:36:22
URL: http://annaida.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0