Jag har insett att jag inte skriver mycket om mamma vilket är märkligt eftersom det var avsikten med bloggen från första början. Anledningen till varför det har blivit på det viset tror jag mest beror på att jag har hittat andra sätt att hantera min sorg på. En del dagar känner jag dock att jag behöver skriva av mig och få ur mig mina känslor, vilket jag har gjort i en privat dagbok. Jag kommer dock aldrig ifrån känslan av ensamhet trots att vi är flera i samma stora sorg. Det är svårt att förklara på något vis men kanske kan det ha med att vi alla hanterar sorgen på olika sätt?

Det finns dagar då jag inte orkar med vardagen och dagar då jag tvivlar på nuet. Mammas bortgång har tvingat mig till att vara stark och till att mogna vilket har gett mig ett helt nytt perspektiv på livet. Jag är oerhört tacksam över att jag känner mammas närvaro i allt jag gör. Jag älskar dig. ♥