Gårdagens drinkkväll blev mer än lyckad! Det är inte ofta vi lyckas välja en kväll då alla kan, men igår var det en sådan kväll. Vi började hemma hos mig och begav oss sedan till hotellet och dansade loss. Fler sådana kvällar vill vi ha!
Ikväll däremot är det plugg som gäller. Har spenderat ett par timmar på biblioteket men hann inte riktigt klart så får fortsätta nu.
Jag väntar på att den här pyjamasen från H&M ska dimpa ner i brevlådan snart, den och jag kommer att få en härligt mysig höst tillsammans.
Dagen har spenderats i skolbiblioteket, grupparbete hela dagen. Nu väntar en lugn och avkopplande kväll, hade dock hoppats på att få spendera den tillsammans med Daniel men det visade sig att han har en hel del plugg att sysselsätta sig med - tyvärr.
Dagarna flyger förbi och nu är vi inne i en ny vecka. Denna veckan innehåller en hel del plugg, men när jag tittar ut genom fönstret och ser regnet som faller så inser jag hur bra jag har det här inne i värmen.
Jag har druckit upp min kopp te och läst lite bloggar så nu ska jag hugga tag i Service Management - nuförtiden alltså bara en helt vanlig måndagskväll. Godkväll.
De senaste två dagarna har jag rensat och organiserat hemma, både i garderoben och bland viktiga papper. Nu känns det riktigt skönt. Jag har också kommit igång med att röra mer på mig och var idag ute på en härlig powerwalk.
Ikväll har jag myst ner mig i soffan, kollar Rachel Zoe och firar att jag klarat min färg och berednings tenta med kladdkaka och kaffe. Daniel är iväg och firar en kompis som har fyllt år, men det gör inte mig så mycket för ibland kan det vara skönt att få lite egentid. Nu tänkte jag ta mig ett skumbad.
Den här dagen har verkligen passerat som vinden. Nu är klockan visserligen bara kvart i sex men det känns som att jag nyss satt framför nyhetsmorgon med morgonkaffet i handen.
Dagen har spenderats på biblioteket tillsammans med Julia, med förberedelser inför vårt första seminarium imorgon. Det känns lite pirrigt men det brukar det göra när det är något nytt som väntar.
Ikväll väntar kortspel hos Daniels farfar. Det är mysigt på något vis, jag har aldrig haft den äldre generationen omkring mig - tyvärr, så jag uppskattar att träffa Daniels far- och morföräldrar.
Nu har jag tagit beslutet om att förändra mitt liv. Det är inte så lätt som man skulle kunna tro.
Igår startade jag min behandling med Roaccutan som kommer att pågå under de kommande sex månaderna. Sex månader kan för många kännas som en lång tid men när jag har väntat på detta sen jag var sexton år så ska jag nog stå ut ytterligare sex månader.
Jag har även tagit beslutet att börja träna. Det enda problemet med det är att pengarna inte tycks räcka till ett månadskort på gymmet, så tills dess att jag börjar jobba mer igen så ska jag börja röra mer på mig genom promenader och löprundor. Målet med träningen är att jag ska må bättre.
Mamma idag är det din födelsedag och jag minns hur vi firade dig förra året.
Du var inskriven på Sahlgrenska och vi kom för att fira dig på eftermiddagen. Du låg och vilade när vi kom, du var så trött. Jag hade bakat två äpplekakor, enligt ditt recept, du blev glad men var så trött. Jag minns att jag tänkte att det kändes som att du inte var närvarande trots att du satt med. Idag, ett år senare, så är du inte närvarande men du är ändå på något vis med.
Jag bär med mig dig varje dag i resten av mitt liv. Du är min ängel.
Mina dagar är tunga. Varje vaken minut återupplever jag alla de känslor och händelser som fyllde mina dagar för ett år sedan. De fyller mina dagar än. Jag vet fortfarande inte hur jag ska bearbeta allt och det slutar med att jag stänger in känslorna och sorgen, tills jag når min bristningsgräns. Jag är där nu. Jag förstår fortfarande inte hur jag kan känna mig ensam i denna sorg när jag vet att det är många andra som också befinner sig här. Jag upplever att min omgivning går vidare och lever medan jag står still. Jag står och trampar på samma plats.
Ett år har snart passerat men det har inte gått en enda dag då jag inte har tänkt på mamma. Den senaste veckan har det känts som att jag befinner mig i en bubbla, en bubbla där ingen kan nå mig. Jag kanske upplever det så för att skolan har börjat och livet ska tillbaka till vardagen. Jag kan inte komma tillbaka till vardagen.
Jag har på ett vis accepterat att mamma inte längre lever och anledningen till det är för att jag nu verkligen känner att hon inte kommer att komma tillbaka fysiskt - men hon är med mig varje dag. Jag känner mig liten som människa i denna stora sorg.
Jag har vid flera tillfällen känt att jag haft två val, antingen att slåss eller att inte slåss. Anledningen till varför jag sitter här idag är för att någonstans på vägen kände jag att livet är inte över för mig. Jag vill fortsätta leva och jag känner att jag har så mycket kvar att uppleva men jag har ett stort sår i mitt hjärta och känner en enorm tomhet och saknad efter mamma som alltid kommer att finnas med mig i precis allt jag gör.
Trots att jag valde att slåss och fortfarande vill uppleva livet så har jag svårt att hitta gnistan i vardagen. Denna eviga rutinmässiga vardag.
Jag har haft en helt undebar dag och jag kunde inte avsluta den på ett bättre sätt än vad jag gjort ikväll - med en kopp te och filmen Finding Neverland.
Kvällen hade dock varit helt fulländat om min älskling hade varit hemma men han är på kalas ikväll. ♥
Jag och älskling hade en heldag tillsammans i torsdags och vi spenderade den med att plocka både kantareller och björnbär. Efter ett par timmar så åkte vi hem med 1 kg kantareller och 6 kg björnbär. Igår gjorde vi marmelad och idag ska vi göra sylt.
Igår var det introduktion i den andra kursen som jag ska läsa nu, verkar lite roligare än den första tycker jag. Efter föreläsningen tog jag och Anna en shoppingrunda på Knalleland och det var mys.
Min förmiddag spenderade jag hemma hos Sara. Vi käkade lunch och pratade bland annat om deras resa, de flyger till NY på fredag och trots att det inte är längesedan vi kom hem från Amerikat så måste jag säga att jag gärna hade åkt med dem!
Jag har även hunnit avverka min första dag i skolan och om nio månader står jag förhoppningsvis med en kandidatexamen i handen. En härlig tanke.
När jag kom hem började regnet vräka ner men till min glädje så låg IKEA katalogen på hallgolvet när jag steg innanför ytterdörren. Tror att jag myser ner mig i soffan med en kopp te.
Ikväll väntar träning tillsammans med Julia, ska bli skönt att röra på sig - det är på tiden.